Är så trött på att Bloggsida.se ofta ligger nere på grund av underhåll och så vidare, så byter jag nu bloggserver. Tyvärr var bloggnamnet LillaVi upptaget så jag fick ändra namn också.

Jag tackar mina kära läsare för att ni varit trogna läsare här på Sagan om LillaVi!
Jag hälsar er hjärligt välkomna till min nya blogg
http://mamafeelings.blogg.se

Varma hälsningar / Marie

Igår fick vi hem en crosstrainer. Meningen är att vi smått ska kunna träna genom motionera här hemma. Gym är inte riktigt min grej riktigt ännu. Haha.
Så idag så skulle jag ta mig ett pass på maskinen.
Huja.. Det var ju lättare sagt än gjort =)

Med en tid på 10.02 minuter tog jag mig hela 3.03 kilometer. Inte illa. Men det dåliga var att jag bara gjorde av med 69.2 kalorier.
Fast jag ska väl egentligen inte ha stora förväntningar på kaloriförbränning. Med de små portionerna jag intar så är det väl inte så konstigt att jag inte orkar göra av med så många kalorier.

När jag klev av maskinen så kändes mina ben väldigt mysko. Som om de var gjorda av gummi eller så.
Detta är so not Miie =)
Måste helt enkelt bli en ändring på det.
Passet kanske ser bättre ut imorn (om man nu orkar ett pass imorn, finns risk för träningsvärk)
Haha!

Igår så tyckte inte mina barn att jag var någe rolig.
Jag var tvungen att fixa disken, vilket tydligen inte var så kul =)

Meja ser lite lagom fjortis-aktig ut i sin blick sådär. Haha.. Lagom dryg ungefär.

Vilja satt och riktade med kritor, som hon fick i julklapp, vid köksbordet. Strax efter hör jag hur någoon snarkar till. Och så tittade jag dit och såg att hon låg med huvudet på bordet. Och hon sov. Var ju bara tvungen att fota henne. Underbara barn. Jag bar ut henne i soffan, där hon fick fortsätta vila en liten stund.

Nä, så när flickorna Heikkiläs mama fixar med hushållet så är de så lagom missnöjda.

När vi var iväg till våra vänner Linda och Nicklas för att ha lite julklappsbyte mellan barnen så fick jag äntligen lite tid att prata med Linda när hon skulle röka. För jag passade på att följa med.
Under förlossningen och de kommande dygnen så hände något, som jag absolut inte vill prata med någon annan om än Rickard egentligen. Vi har pratat en del om det. Men så kände jag att jag verkligen behövde få lätta mitt hjärta med våran ”hemska” upplevelse.
Det kändes så bra att få prata med Linda om det. Jag vet att hon lyssnar och finns där för mig.

I över 23 år har jag och Linda känt varandra. Lekt och bråkat om vart annat. Vi hade dock en break på typ 1½ år då vi inte pratade med varandra. Men allt var ett missförstånd och vi har pratat om det så allt är som nästan som vanligt igen.
Det är nu 1 år som vi har pratat och träffats regelbundet igen. Våran barn är det samma ålder på. Skiljer endast 5 månader mellan Melwin och Vilja, och sen skiljer det endast 6 månader mellan Elina och Meja. Perfekta lekkompisar. När vi träffas och pratar så handlar det om allt mellan bajsblöjor och matlagning och så något där emellan =) Underbara samtalsämnen med andra ord.
För Linda kan jag nog berätta allt känns det som. Såna vänner behöver man och jag är glad att jag har Linda.

Samtidigt så tror jag att Linda känner detsamma.
För häromdagen så ringde hon och var ledsen och jag lyssnade. Pratade och försökte få henne att må lite bättre. Och jag hoppas att jag lyckades =)

Men den gången vi var där på julklappsbyte så lyfte en stor stenbumling från mitt hjärta och det kändes så bra. Nu vet jag att om jag behöver prata om just den saken någon mer gång så finns hon där. Ett sms eller samtal bort.

Tack Linda för att jag får prata med dig om vad som helst. Och det vi pratar om som är lite mer ”hemligt och jobbigt” stannar mellan oss! Puss och kram på dig!

Såna vänner bör alla människor ha rätt ha!

Av personliga skäl väljer vi att skjuta upp vårat bröllop.
Det bröllop som skulle gå av stapeln 5 juni 2010 är nu uppskjutet. Nytt datum är inte bestämt.

Kvällen snart natten är här.
Jag sitter här framför datorn och klockan vida 22.20. Fick gå iväg från den lilla fest jag var på för att natta Meja. Hon kom inte till ro hos min bror, så hon somnade nästan direkt i sängen. Dock fick jag i henne 60 ml ersättning, så hon kanske står sig ett litet tag i alla fall.
Rickard och Vilja är fortfarande på festen. Vilja leker som bara den med sina kusiner. Äter godis gör hon också, för det bjuder hennes morbror på. Choklad i massor. Tack för det =)

Funderar på om jag ska ta och gå och lägga mig. Känner mig jätte tråkigt, men någon måste ju orka upp med barnen imorn, och det spelar ingen roll hur sent Vilja går och lägger sig. Hon ska säkert upp halv åtta imornbitti i alla fall. Det är så hon liksom =) Underbara barn.
Meja kommer ju garanterat att skrika efter mat någongång under natten. Och då får jag snällt kliva upp. För Rickard har varit oerhört underbar och tagit mitt-i-natten-måltiden. Så får jag ta tidig-morgon-måltiden. Fair fördelat =)

Dock blir jag utan skålning av det nya året. Men jag vet inte om det spelar mig någon roll just nu. Vill ju hellre att barnen har en fräsch mama imorn liksom. Men ja..
Tror nog jag får ringa hem min stora tös så jag får natta henne också. Fråga är ju bara om jag ska natta henne i våran säng på en gång. Vet ju inte riktigt hur hon tänker reagera på fyrverkerierna. Än så länge har hon inte sagt något, inte Meja heller. Så det kanske går bra ändå.

Jag önskar mina kära läsare ett gott nytt år. Hoppas ni fortsätter läsa denna obetydliga, innehållslösa blogg under 2010. Någon gång kanske jag får för mig att skriva något betydligt =)

Puss och kram på er!

Så löd rukbriken i denna artikel
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6356502.ab

Jag var ju bara tvungen att läsa den självklart.
Och jag tror inte ett skit på vad de säger faktiskt. Jag tror att allt handlar om föräldrarnas tid för barnen och inte barnens tid för föräldrarna.
Och att de ska få psykiska problem i vuxen ålder tror jag inte heller på. Det kan i stort sett vem som helst få, vare sig man är syskon som kommit tätt, på lång avståndstid eller om man är ensambarn. Spelar roll liksom.

Personligen så tror tycker jag inte att vi har det så svårt med tid för båda våra barn. Meja sitter inte fast vid mitt bröst längre och har faktiskt, peppar peppar ta i trä, blivit mycket nöjdare som person och klarar på så vis av att vara ensam i babysittern eller gungan. Vilket i sin tur leder till att jag och Vilja kan leka och mysa.
Och de stunder som Rickard är hemma och Vilja vill ha uppmärksamhet från mig så får Rickard ta Meja och tvärtom sådär. Ingen problem alls.

Jag tror personligen att det kan bli värre om man väntar allt för länge, till barnens medvetenhetsålder, med att skaffa nummer två. Då förstår barnet på ett helt annat sätt att den inte kommer först. Och har man då gett så himla mycket uppmärksamhet och tid till det barnet så borde den ju kunna sparka bakut när bäbisen kommer istället. För då ser den ju att den inte får samma tid längre.
Jag tror att Vilja förstår att jag har lite mer tid med Meja just nu, men vill hon så får hon ju självklart min uppmärksamhet. Inte problem alls. Och om Meja i sin tur protesterar mot att hon blir ensam så ser jag till att jag och Vilja hjälps åt för att få Meja nöjd igen. Vilja älskar att hjälpa till, och jag ser det som en lycka för henne och inte ett tvång över att hon måste växa upp för fort.

Jag anser inte att jag har gjort ett dumt val överhuvudtaget. LillaVi är lyckliga för den familj vi är och kommer att vara. Och då spelar inte åldern någon roll.
Experter får säga vad de vill. Lite sunt förnuft tycker jag är bättre =)

Meja fick för sig att inte komma till ro här hemma med sin sömn så jag fick snällt bylta på mig en massa kläder och gå ut med henne. Stackars barn säger jag bara. Så mycket tyg runt henne. Inte konstigt att hon var svettig när vi kom hem sen =) Fast hellre för varm än för kall.
Lager 1: Body & strumpbyxor
Lager 2: Tjockt velourset
Lager 3: Raggsocker, tunna mössa, tjockare mössa, halsduk & vantar
Lager 4: Toktjock åkpåseöverall
I vagnen: Tjock åkpåse. I åkpåsen en tunn fleecefilt.
Och sen på med locket och upp med suffletten och ut i kylan.

Det var dock skönt att var aute och gå. Solen lös så fint och snön bländade mina ögon. Men det var fööör kallt.
Så det blev bara en promenad upp till apoteket för att inhandla mera näsdroppar till mina flickor och sen in på Konsum för att köpa en mjölk.
Behövde mjölken till det väntade kaffet som Rickard hade gjort i ordning till jag kom hem. Underbart att värma sig på så vis.

Meja, verkar dock inte komma till ro här hemma nu heller. Hon sov kanske 45 minuter totalt när vi var ute och när vi kom hem.
Hon har precis ätit så hon ligger i sängen, men gnäller till lite väl ofta. Önskar hon fick ro och somna i sin säng en liten stund till. Vilja vilar fortfarande. Hon somnade sent efter lunchen så vi får se när hon vaknar.

Jag är ju inte den som sitter och läser mig blind på alla dessa faser som barnen väl går igenom under sin uppväxt. Det tycker jag är lite väl onödigt. Sunt förnuft brukar jag och Rickard säga =)
Men nu börjar jag undra om Vilja går igenom någon form av trots-fas. Inte för att jag ens vet om en sån fas ens finns, men ja..
Kvällarna. De är nästan hemska ibland för oss.
Vi gör i ordning Vilja med pyjamas, borstning av tänder och sådär. Vällingen hjälper hon till att göra genom att trycka på knappen på mikron så den startar. Sen står hon och väntar på att det ska plinga och så trycker hon på stop-knappen. Sen den obligatoriska godnatt-pussen till lillesyster och sina älskade föräldrar. Ner i sängen med flaskan, 4-5 nappar (varav en i handen), och snuttisen vid huvudet. Vi ger henne ytterligare en puss när hon väl ligger i sängen. Släcker vägglampan och går ut från rummet. Innanför dörren står hennes cd-spelare som vi sätter igång med vaggmusik. Allt för att dämpa ljudet från vardagsrummet, så som tv.n och Meja-skrik.
Vilja ligger där och äter sin välling och sedan börjar trotsen. Hon ska inte sova. Hon ska vara uppe. Fast hon sitter i sin säng och skriker tills någon av oss kommer in. Tror hon är lite mörkrädd och inte riktigt vågar kliva ner från sängen i mörkret.

Igår var det lite jobbigt sådär. Meja somnade, kors i taket, vid åtta. Och vi satt i köket och drack en kopp varm glögg. Jag som då har super hörsel hör att Vilja är uppe och inte ligger i sängen. Det visade sig att jag hade rätt. Hon hade klivit upp och stod sedan i hallen och tittade på oss. Jag tog henne i handen och följde med henne tillbaka till sängen. Bäddade ner henne och pussade henne i pannan och sa godnatt. Gick sedan ut igen. En stund senare så hör jag hur hon leker vid dörren i vardagsrummet. Så då fick jag leda tillbaka henne till sängen igen och göra om samma sak igen.
Den tredje gången gick Rickard med henne till sängen. Då slutade det med att hon stod i sitt rum och lekte med en massa saker. Klockan var då nästan nio. Suck tyckte vi. Så Rickard gjorde sig i ordning för en nattning inne i rummet. Så han fick ligga på golvet (på hennes fårskinnsfäll) och hålla handen på hennes mage så hon kunde krama hans hand. Och sådär låg han. I typ en kvart. Sen sov hon. På nätterna vaknar hon och är jätte ledsen. Rickard kliver upp (han har lättare att somna om igen) och ger henne välling. Går och lägger sig igen för att kanske sova en halvtimme innan det är dags att gå in till henne igen. För hon skriker. Då får han säkert ligga på hennes fäll i en timme innan hon får ro att somna om. Och ändå så ska hon kliva upp vid sju, halv åtta på morgonen.

Och så här har det varit nu i säkert 3 veckor. Det är ganska så jobbigt. Det spelar inte heller någon roll hur lite hon sover på dagen så tänker hon inte gå och lägga sig utan att Rickard ligger i hennes rum.
För våran del är det ju jobbigt, speciellt om Meja redan sover, för då är det ju våran tid.

Men igår fick Rickard henne att somna strax efter nio i alla fall. Det var skönt för då fick vi titta på film utan att ha massa barnskrik runt om oss.

Undra om man vågar hoppa över hennes lunchvila? Fast om hon inte sover på dagen så är hon en nästan ”hemsk unge” på sena eftermiddagen. Och då somnar hon så fort vi skulle sätta oss i bilen. Och då blir vi med andra ord låsta hemma varje eftermiddag.

Nej, jag vet inte om detta är någon trots-fas eller om det kanske är en separationsångest-fas. För det kan det ju också vara eftersom hon somnar när Rickard ligger inne hos henne. Men det funkar inte om jag skulle försöka. Då man man peta mamma i ögonen och dra i håret och sådär. Så mamma duger inte till att natta.

Detta är i alla fall en konstig fas om det nu är någon form av fas. Det återstår och se!

Torsdagen den 24 december så var våran Mejas födelseannons med i Eskilstuna Kuriren och idag, tisdagen den 29 december var annonsen med i Folket.
Va stiliga vi var =)

Ska vänta på att fotografen hör av sig så vi kan hämta ut bilderna hos honom. Då ska jag se till att jag får det inscannat till datorn så jag kan lägga ut här =)
Vi tog ett paket med 1 stort foto och 6 stycken mindre. Totala kostnaden blev 350 kronor. Hur jäkla billigt är inte det egentligen? Vi är i alla fall mycket nöjda med fotografen och självklart priset.
Tydligen så när Meja är 5 månader så kommer vi att få ett mail om 6 månaders fotografering till ett mycket bra pris. Tror det var 1000 kronor för ett fotoalbum med 6 bilder. 1 timme i studion. Oemotståndligt erbjudande. Så jag frågade fotografen om det gick att använda det erbjudandet till att ta syskonbilder. Och det gick ju hur bra som helst. Vill så gärna ha ett sånt album med båda flickorna på samma bild. Så vi ska absolut ta och boka in en sån fotostund för flickorna. Kommer ju att bli kalasbra. Längtar som tusan redan dit. Men det borde ju blir i typ april vi får det erbjudandet så får vi se när vi får fototiden. Spännande.
Förhoppningsvis så kanske Vilja har blivit mer villig till att ta bilder då. Hon är väl inne i en sån period då hon inte vill sitta still när man tar fram kameran. Så vi får träna massor här hemma istället =)